Jag vaknar en morgon och upptäcker att jag är mitt i livet.
Är det som sig bör?
Känns det som jag trodde?
Det finns inget enkelt svar där, såklart.
Ironin har följt mig genom livet, det är säkert...
Först och främst genom humorn, senare genom att upptäcka det ironiska i att bli äldre.
Vi kan ta exempel som att när man äntligen blir stor nog att vara uppe så länge man vill
- ja då är man så trött att man frivilligt går och lägger sig med de små.
När man flyttar hemifrån och inte längre blir väckt av sina föräldrar
- ja då skaffar man helt enkelt barn som väcker en villigt istället.
Det finns många fler.....men då finns det risk för att bli bitter ;)
Jag, som då är mitt i livet saknar egentligen bara EN sak -
- en bekräftelse på att framtiden blir fantastisk!
Inte så mycket begärt kan tyckas, det tokiga ( läs ironiska ) är att jag har en tendens att ändra
mig angående vad som ger mig denna lyckliga ålderdom, då blir den ju genast mycket svårare att uppnå.
Just i detta nu, denna dag i nästan mitten av mitt liv, så är svaret på alla frågor SOMMARHUSET!
Jag skriver inte sommarstuga då vi är för stor familj för en stuga....
Jo, ju mer jag tänker på det så känner jag hur lycklig jag skulle vara i resten av mitt liv -
- bara jag fick sitta framför brasan i min gungstol och se ut över min grönskande trädgård utanför SOMMARHUSETS vita dörrar !!!
Låt min dröm bli verklighet, snälla snälla snälla. . .
. . . för barnens skull åtminstone =)
V.
