31 jan. 2013

Det var den dagen...

 
 
 
Började dagen med att kolla på hus, vi sa tjing-pax. Får se hur säljarna tolklar det...
Ikväll stog jag i mitt lilla Showroom.
Det droppade in glada ansikten, vi smuttade på bubbel och pratade lite strunt.
Jag har plockat upp alla nya krämer, tvålar och skrubbar, så nu är det fullt på hyllorna igen!
Ångrar inte en dag när jag tog beslutet att gå över till mer och mer ekologiskt, hudvårdsprodukterna är underbara allihop!

Sista januari idag - vilken skön känsla ( behöver inte utvecklas mer )!
Februari kommer fyllas med flyttkartonger och resor till återvinningsstationen!
25:e mars lämnar vi lägenheten - vare sig vi vill eller inte.
Stressad?
Måttligt!

30 jan. 2013

Vi älskar, grälar & gör så gott vi kan.


Det blossar plötsligt upp. Grälet. Ibland är det över innan det hunnit bli infekterat, ibland är det infekterat redan innan det blossar upp.

Med ansvar, tidspress och svensk vinter blir den stora urladdningen svår att undvika och svår att stå emot. Likt en flodvåg sköljer den över oss när vi minst anar det, plötsligt är vi under ytan, tappar greppet helt och driver isär. Vi ser varandra trots mörkret, jag ser din mun forma ord men hör bara mina egna tankar. Jag tycker inte om mina egna tankar, de kväver mig. Tankarna tar slut, paniken som fyller bröstet lyfter oss upp till ytan igen. Allt är så väldigt tyst nu. Vi guppar omkring en bra bit ifrån varandra. Vem ska ta första simtaget? Orden är slut, de kvävdes under ytan och tur var väl det. Vad betyder de nu? Hur kan något så onödigt vara så oundvikligt och i slutändan kanske nödvändigt?
Vi ser på varann, det här är inte vi. Vilka har vi blivit och varför?

Sitter på sängkanten och gråter mina barn till sömns.
Hur hamnade vi här?
Vi som var så där speciellt kära, sällsynt nyförälskade, innerligt nära.
Vi hade mål, vi var lyckliga. När blev vi elaka?
Det är läskigt när man inte känner igen sina egna ord, de flyger ur en som förgiftat regn, svider och dränker allt i sin väg.
Det går inte att torka upp dessa pölar, det går inte att ångra de ord som sved. De bränner sig fast, lämnar märken som kan ta tid att läka eller inte läker alls.
Vi vet ju bättre, vi behöver varann, vi älskar, drömmer och gör så gott vi kan.
Vi har många år kvar, det blir nog inte lättare men kanske kan vi göra bättre val.
En monolog före en dialog. En tanke före ord. Ett hårt tag om den andres hand när nästa våg sköljer oss överbord.
För vi är ändå överens - Vi hatar gräl, de behövs ibland, vi överlever allt, vi hör ihop, vi är bättre tillsammans, gjorda för varann, det är vi - för alltid!

Veronique

29 jan. 2013

På alla fyra till Happy Hardcore / blogg100

Kära nån! Jag måste komma igång med någon form av träning igen!
Hade det inte varit för mina aktiva ungdomsår så hade jag varken kunnat jaga mina barn eller hostat utan att kissa på mig. Jag tror verkligen att jag kan tacka min goda grundfysik för att jag fortfarande står upp när jag ställt mig upp! Jag tränar ALDRIG, om man inte räknar de gånger jag storstädar, hämtar på dagis eller kryper på alla fyra efter matrester. Att vara småbarnsförälder kan på många sätt jämnföras med träningsformer som Body Combat eller Boot Camp, skillnaden är att tyvärr pumpas inte Happy Hardcore ut i stora högtalare genom min vardag...vart är min pepp????
Precis som bilar genomgår besiktning och efter det får klartecken eller körförbud borde vi föräldrar tvingas till samma sak. En enkel genomgång av hälsa och själ för att se yttre och inre förmåga till att orka med barnen. Jag hade kanske klarat mig men med all säkerhet fått hem en lista på åtgärder, mer eller mindre akuta!
Min egna hälsocheck ser ut så här:

Humör - extremt svajigt
Tal - högre och gällare för varje barn
Vikt - låg men tillräcklig för att få behålla en putmage
Hörsel - Förvånadsvärt bra med tanke på alla barn
Vilopuls - lite för hög på grund av alla barn
Blodtryck - märkligt lågt med tanke på alla barn
Kondition - räcker till Coop Konsum
Spänst - ?vad är egentligen spänst?
Syn - för bra enligt mina barn


Slutsats : jag behöver verkligen röra på mig ensam, utan barn och bli starkare så jag orkar med att aldrig vara ensam utan barn.
Mål : sluta skylla allt på barnen och ta tag i min slappa kropp.

Veronique soon to be chic 

28 jan. 2013

Om vi skiljer oss däremot....

Jag bor ju så fantastiskt, i älskade Vaxholm, skärgårdens hufvudstad....
Born and raised, döpt, konfirmerad, gift. Femte generationen Vaxholmare sitter på kajen och blickar ut över fjärden. Ingen av oss kan segla men alla har vi ett speciellt förhållande till måsar och strömming! När vi förra veckan fick veta att vår lägenhet står inför ett stambyte inklusive totalrenovering av samtliga rum, ja då insåg vi ganska snabbt att den kommande hyran skulle bli alldeles för hög. Vi har ett beslut att fatta och det snabbt!

Argumenten som gör att vi vill stanna är närheten till allt och alla vi älskar, vattnet,
Englas alla vänner och den nära kontakten med deras föräldrar samt alla promenadavstånd.
Tillgängligheten!
När man som vi har fler än 2,4 barn så värdesätter man just vänner, närhet och tillgänglighet....och absolut promenadavstånd!
Tyvärr anser banken att en familj med fler än 2,4 barn inte har råd med hus, trots att vi skulle sänka månadskostnaden med flera tusen....
Om vi skiljer oss däremot - då kan man låtsas att man har häften så många barn och därmed få låna mer - toppen!
Vi letar lite till innan vi väljer det senare alternativet!

* tänk om någon hade informerat oss om att barnbidrag inte räknas som inkomst när du ska söka lån, vi skaffade ju typ barn bara pga flerbarnstillägget?!

27 jan. 2013

Baddräkt, luftbubblor och den vidriga sanningen / #blogg100


funderade på om dessa...skor?....kunde vara något för mig med nageltrång
Det var en välbehövlig paus det där!
Yasuragi borde vara en återkommande händelse i mitt liv, lika självklar och frekvent som VAB och fiskpinnar!
Så fort mina söner gått från grottmänniskor till barn så ska jag skaffa min egna Zenträdgård

Maten jag åt under hela dygnet var helt köttfri, inte medvetet men i efterhand självklart. Jag älskar kött, inte av alla dess slag men det kan vara fantastiskt gott med en välgrillad köttbit! Efteråt däremot känner min kropp alltid av den måltiden och det kan bli en del otrevliga biverkningar. Kanske därför valet under min SPA-vistelse blev köttfritt, för att känna mig lite lättare eller renare (jag menar baddräkten lämnade INTET åt fantasin, varken köttmage eller luftbubblor)?!
Den här filmen kanske inte får mig att bli VEGAN och helt utesluta animalisk föda men den får mig definitivt att tänka om och göra medvetna val när det gäller mina inköp. Jag blir rörd av den. Den får mig att fundera över hur lite jag vet om det jag köper och hur mycket onödigt jag stoppar i mig. Hur lite jag bryr mig om hur och vartifrån och hur mycket jag litar på att min butik gör rätt val åt mig.
Kanske framförallt hur självupptagen jag är och hur lite jag bryr mig om konsekvenserna av mitt eget handlande.....

 
Det var dock en annan film som fick mig att lägga fram förslaget om EN köttdag istället för EN köttfri dag i veckan. Den filmen räckte att se en gång för mig men jag länkar gärna den åt er som vågar : länk-till-den-vidriga-sanningen

Love Peace and understanding och ett trevligt veckoslut på er!

Veronique

26 jan. 2013

Nää men en bh på det här! #blogg100

Älskade lördag.
Eller älskade familj och vänner som gör min lördag älskvärd.
Det blev sovmorgon, kaffe serverat lagom till melodikrysset ( som jag har för avsikt att lyssna på inom ett år) och en onödigt lång varm dusch.

Nu väntar ett dygn med Glada Fyran, ett fantastiskt litet gäng om jag får säga det själv!
Vi blev fyra i 15-års åldern, glada har vi alltid varit.


Här har ni mina homies när det begav sig, långt före Yasuragi, barn och årgångsvin...
Nu måste jag hasa iväg i mina one-size-never-fit-me-tofflor och en baddräkt som definitivt skulle göra sig med en inbyggd bh!

Namaste, Kawazaki, Adjö

25 jan. 2013

Foten i kläm? Jajamensan!

Kom igen nu!
Upp med hakan. Tänk positivt. Ta dig i kragen. Det är ju freeedag!
Några mål inför helgen skulle kunna vara:

Gör EN grej bara för dig själv!
Tänk så lite som möjligt på de omaka strumporna!
Svara - JA, absolut! minst en gång per barn.
Ignorera alla tankar om nya projekt.
Leta efter ett hus!


Vi får tydligen välja om vi vill ha en egen kock vid bordet.....

Imorgon bär det av mot Yasuragi med *Glada Fyran, en present vi gav varandra för ett par år sedan -
ja, "bättre sent än aldrig"-mottot kommer på köpet när man blir förälder...
Det ska bli fantastiskt skönt att få avsluta flera meningar i rad och sen lite bad på det!

Trevlig helg / Veronique a little bit fantastique



* Glada fyran har hängt ihop sedan VodkaRussian var hetaste groggen på förfesten

24 jan. 2013

Trött, desperat, fullkomlig!

Trött.
Solen skiner utanför fönstret, jag är ändå trött.
Småbarnsår.
Samtidigt som småbarnsår har vi allt-annat-du-kan-tänkas-vilja-göra-år.
Shit vad trött jag är.
Väntar på att någon ska göra mig pigg, liksom ringa på dörren och bjuda på världens starkaste kaffe.
Ser trött ut men ler.
Jag jobbar.
Trött-äter.
När barnen har somnat har jag ca trettio minuter på mig att äta något onyttigt.
För om jag äter något onyttigt en vardagskväll känner jag mig vuxen, som att jag bestämmer över mitt eget liv.
Vilket skämt.
Medveten om att jag är ett skämt, som trött-äter i ett desperat försök till att känna fullkomlighet, tar jag även en folköl före läggdags.
Hjälper lite, känns som att jag nu kramat ur lite till utav denna dag.
Somnar rastlös.

#småbarnsår

Veronique 

23 jan. 2013

Jag har varit otrogen!

Om man nu kan uttrycka sig så när det kommer till bloggande?!
Under allt för lång tid har alla mina ord tillägnats mitt nya företag, det har varit superkul och jag kommer att fortsätta skriva som Fair Fashionista på alla möjliga ställen.
Min privata blogg har dock fattats mig - oerhört!

När så en utmaning föll ner i knät var det som självklart :)
#blogg100 - en utmaning för bloggare som önskar att de skrev igen ellr mer, ett inlägg varje dag i 100 dagar.
Kanske låter lätt? Tro mig, det är det inte!
Nu vet jag egentligen inte alls varför jag tror mig behöva ( ytterligare) en utmaning då jag (bokstavligen höll jag på att skriva) har häcken full???
Jag tror mig ha en diagnos......

Det fina med denna utmaning är att jag när som helst kan hoppa av, jag har dock aldrig ångrat ett enda inlägg så jag kommer antagligen att tacka mig själv hur som haver!