Morning Glory
made by Oliver & Isac
Trodde jag vaknade i helvetet imorse!
Klockan visar 06.15 då jag hör ett prasslande, rasslande ljud ifrån vardagsrummet.
Sätter mig upp i sängen varpå lagningen i min snart rotfyllda, svindyra tand trillar ur munnen.
Svär lite över den och traskar ut i vardagsrummet,
Känner halvvägs hur jag plötsligt börjar tokblöda (ja, det är väl ett ord) sådär som bara kvinnor
i fertil ålder kan.
Får gå som en Geisha sista biten, stannar upp bakom soffan och inser att prasslandet var
tusen miljarder små prydnadstenar som kastats ut över vardagsrumsgolvet!
I havet av småsten står två killar och jublar, supernöjda över morgonens insats.
Sladdar, dvd-filmer, spelkontroller, allt ligger utslängt på golvet.
Mina ögon svider,
mina rynkor rynkar sig
mitt stackars hjärta känns som ett papper någon skrynklat ihop och slängt.
Jag dör sakta!
Hasar vidare mot toaletten med min gamla lagning i handen,
så trött och ensam i vad som känns som helvetet.
Klockan har precis slagit 07:00 när jag ringer till tandläkaren, fyra samtal senare svarar hon.
Tid kl.08:30 för ny lagning.
När samtalet är avslutat går jag för att hämta killarna i deras rum...
vad i helvete.
Lampan trasig, alla tavlor nerslitna och slängda på golvet, sängarna tömda på allt vad lakan heter.
Så knäckt nu, säger något jag ångrar, visar dock inte att jag ångrar ett ord!
Vågar knappt ta på mig ett linne, rädd för att lämna de två ligisterna ensamma en endaste sekund.
Frukost sker under sammanbiten tystnad (ifrån min sida).
Jag lämnar smådjävlarna i köket för att hämta Engla och hennes kläder,
killarna är borta.
Hör deras glädjerop - utifrån gatan.
De nedrans skitungarna har låst upp dörren och sprungit ut,
glatt springer de omkring utan kläder, på väg mot grannen på andra sidan backen.
Jag hinner med mina älgkliv få tag på dem innan de når fram och lyfter likt en Gladiator
upp dem med varsin arm.
Jag mår inte bra nu!
Barnen verkar opåverkade!
Jag andas likt en kvinna i utdrivningsskedet, slår mitt huvud i väggen två gånger kanske tre.
Mitt liv är skit!
De skrattar åt mig när jag gråter,
jag försöker få igång telefonen som av någon elak anledning låst sig.
Måste ringa dagis för att fråga om killarna får börja tidigare,
måste ringa grannen för att kolla om Engla kan gå med dom till skolan.
Telefonjävel!
Startar om den, såklart, funkar igen.
Vi klär på oss.
Jag har gömt deras snuttisar, ett desperat försök att visa vem som bestämmer,
kanske få en reaktion.
Ingen reaktion.
Vi går till dagis och lämnar av Engla.
Jag är tyst och tycker jäkligt synd om mig själv, hela vägen.
Känner hur tårarna vill krypa fram när jag möter snälla fröken men hinner inte bryta ihop,
måste till tandläkarn.
Lagar tand, igen.
Går med tungt huvud till Konsum, köper vad som känns som hela hyllan av sanitetsprodukter,
går till jobbet.
10 timmar senare,
hemma.
Det är städat, barnen är söta igen, godnatt!
små glimrande stenar av guld över hela vardagsrummet
magiskt
Lite fantasi och vips ett helt nytt rum!
FUCK MORNING GLORY
