Det spelar ingen roll hur mycket omgivningen berömmer eller klappar på axeln om du inte själv känner att du förtjänar det.
Att veta vad det är som gör en nöjd kräver lite djupdykning i sitt inre. Låter kanske komplicerat men oftast räcker en promenad eller ännu bättre att ventilera med en god vän. Jag söker ibland hjälp iform av att ta upp mina funderingar med någon annan. Jag förväntar mig aldrig ett svar och antagligen är min vän helt ovetandes om vad jag gör. Det räcker att jag sätter ord på vad jag känner så kommer svaren av sig själv, ett efter ett. Det går upp för mig vad problemet är och hur jag kan lösa det.
Befriande samtal med åhörare kan vi kalla det!
Jag har på sista tiden insett hur viktigt det är för mig att prestera. En dag utan att ha lämnat några spår efter mig är väl ok men att flera dagar i rad leva livet utan att göra avtryck bryter ner mig totalt.
Det behöver inte vara något anmärkningsvärt men gärna något minnesvärt. Att ta en riktigt bra bild är en sådan grej som gör mig nöjd, att göra någon glad kan ibland räcka, att starta ett nytt spännande projekt däremot är en sådan underbar kick som jag skulle vilja få varje dag.
Att få utlopp för mina ideér, låta fantasin skena, planera, tänka fritt, bolla med någon annan, skriva ned, tänka om, bli full i skratt, knäcka en nöt, lösa problem, ja det är min grej det!
Så, hur får jag in mer sådant i mitt liv som redan är fullt? Jag gillar ju inte alla sorters projekt, det får ju gärna vara ett som resulterar i någon form av konfettibomb eller liknande ;).
Kanske är det dags att prioritera vad jag själv vill. Jag blir ju inte yngre, har jag sett...
Jag är trött på att avundas andra, jag vill också leva precis så mycket som jag vill. Jag vill göra saker jag är bra på, det här är ju mitt liv och det pågår ju precis just nu!
Någon som vill finansiera ett gäng projekt åt mig???
/ Stor Veronique i liten kropp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar