För en tid sedan sitter jag i soffan och pratar i telefonen.
Mitt i en mening ser jag hur Oliver kommer runt hörnet,
baklänges, dragandes lille Isac efter sig i fötterna...
Självklart rusar jag upp och stoppar Oliver samt
lyfter upp Isac, som är helt oberörd.
Synen var fantastiskt komisk, önskar att jag hade det på film!
Igår kommer jag in i vardagsrummet för att upptäcka hur Oliver
rullar Isac över hela stora mattan,
jag drar efter andan och skyndar fram,
han stannar upp och säger " baka , lulla bulle mamma ",
och lille Isac, ännu en gång helt oberörd, tittar upp på Oliver och ler...
Och mamma har lärt sig :
Slappna av lite morsan, ha lite kul, för det har vi =)
Nå, tråkigt har man ju verkligen inte i alla fall,
vilka glädjespridare man fött !
Det finns hopp för denna värld...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar