Vinterns vita ligger som ett mjukt täcke
Ett lock på det gamla, det mörka, det färglösa
En vacker slöja som inbjuder till något nytt
Jag välkomnar kylan och väljer att låta mig svepas med
Luften känns ren, himlen ser ung ut och överallt gnistrar kristaller
Min värld andas,
den lever uti minsta gren
Veronique
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar