Funderar ofta på hur vi överlever vintern och ifrågasätter ofta varför vi bor kvar i detta land. När jag sedan ser på mig själv och min bleka, hålögda familj så inser jag att vi antagligen inte har överlevt?!
Eller så gick våra själar i ide strax efter de sista löven föll ner och endast våra tomma kroppar har hasat omkring sedan dess. Den teorin hade förklarat varför ingen har bjudit mig på fest på länge eller varför jag omöjligt kan komma ihåg vilka dagar det är klubb på dagis. Sorgligt.
Jag är inte skapt för att klara dessa väderlekar, spelar ingen roll hur varm björnfitta en har på huvudet när hela kroppen gråter självömkan. Det spelar ingen roll om det är bomull eller ylle i understället när det enda jag vill göra är att ligga kvar under duntäcket.
Det behövs värme och ljus för att överleva denna mörka värld. Ingen människa ska behöva frysa. Värme och ljus föder vänliga, lyckliga människor som blir generösa och delar med sig till de som fryser i mörkret. Jo, så är det. Så för att jag ska orka hjälpa frusna själar krävs det att jag först tinar upp min egen!
Det är i sista sekund våren behagar komma till min lilla stad och den har aldrig varit mer välkommen!
Äsch, vi tar väl några vårbilder på det här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar