Jag lämnar mitt land med plötslig sorti

Likt en jänta på 12 drömmer jag mig bort
Långt ifrån skitiga golv och beslut av fel sort
Jag drömmer om lockar och glänsande hår
Jag drömmer om rakade ben och blomstrande vår
Det blir så ibland med en rågad sked fantasi
Att jag lämnar mitt land med plötslig sorti
Med nakna fötter slår jag mig ner
I sanden med hav så långt ögat ser
En bok har jag med som lästs utav många
Den handlar om andra med skor som är trånga
För så kan det kännas en torsdag som denna
Att livet vill ut där skon börjar klämma
Så hur får jag drömmarna att vakna till liv
Hur lämnar jag de trånga skorna för ett barfotakliv
Det krävs mycket mod och en tro på vad som känns rätt
För visst kan det börja med några lockar i håret
Veronique