Veronique Fantastique: G-punkten, baksmällan och meningen med livet.

En sådan dag.
Hasar mig ner från sängen, baklänges.
Ja, inte är jag vidare framtung, så jag var inte rädd att ramla framlänges, men mitt huvud vägde bly och hamnade liksom på efterkälken.
Febrig i musklerna, ont i magen, huvudvärk och halsont. Fy.
Det värsta när jag ligger på en temp över 35.6 är ändå ledvärken. Den smyger sig på och strax över temp 37 så har jag så pass ont att jag ser mig om efter rullstolen när jag vaknar.

Gammal?
Ung?
Jag vet ärligt talat inte längre.
När jag var i den åldern då alla t-shirts hade en sladdrig luva, då tyckte jag 35 var färdigt. Barn klart, karriär klart, hus klart.
När jag sen la hela min månadspeng på ett par stretchiga FilippaK-jeans, ja då var kraven ännu högre på 35-års-åldern. Allt skulle vara kristallklart!
Nu vet ju vi som närmar oss 40 att livet på riktigt sätter fart först efter 30....och det är ändå en hel del vi kan bocka av, en hel del som vi redan hunnit med.

Vi har hittat meningen med livet, G-punkten och baksmällan.
Vi kan sätta ihop IKEA-möbler utan beskrivning för att vi är så himla erfarna.
Vi har självdistans och något som kallas igenkännings-humor. Vi skrattar inte längre åt andra utan mer åt oss själva. Ekonomin - vi vet åtminstonde vad som är viktigare än ett par Levi´s 501:or och har börjat fundera över ett sparkonto till 50-årsfesten.
Fördomar. De låg som frosting på 30-års tårtan och fylls på med varje kalas.
Livet runt 35 närmar sig sakta men säkert just kristallklart!
Vi tror oss förstå livets mening men ifrågasätter den varje söndag.
Vi diskuterar saker, ventilerar saker, vädrar saker och planerar saker.
Vi har ångest så vi målar om några saker.
När vi ifrågasätter livets mening så köper vi bara något nytt eller skaffar en sladdis.

Kristallklart.