ÅÅÅ, så härligt väder det var imorse,
jag riktigt kände livet i tårarna som brändes längs med kinderna.
Vinden påminde mig om att det är slutet på februari, alltså snart maj!
Fåglarna tittade ner på mig när jag dansade fram mellan ispölarna
&
den vita katten strök sig längs husväggen vid min sida.
Jag kände en sådan gemenskap mellan mig och naturen just i denna stund,
vi delade ju allt,
blåsten, regnet, kylan och allt det färglösa.
En fin känsla, om än lite märklig......
världen ur ett annat perspektiv
