Denna dag bjöd på en resa, tur och retur till Smultronstället i Tulka, Herräng.
Det har blivit dags för försäljning av detta underbara, fantastiskt lättomtyckta hus.
Så ont gör det. Det riktigt skär i hjärtat.
Priset ligger på 875.000 kr men är värt en miljard för oss.
Tänk så fort det gick att förälska sig i huset, tomten, hästarna inpå husknuten och all oändlig skog full med kantareller.
Vem vet, kanske lägger vi ett bud på samma älskade hus om 10 år igen?
Tills dess.....snyft och varsågoda!
Första bilden vi tog på vårt nyköpta hus 2011
Älskade trappan
Barfota i gräset ger lyckliga barn
Herräng efter ett kvällsdopp
Stranden i Herräng
Jag och Isac
Taget ifrån vår egna äng nedanför lillhuset
Helt vanlig söndag i Marinan
Englas klänningar hänger på tork
Härlig, blomstrande trädgård
Krusbär
Braskaminen i vårt sovrum
Lunch i trädgården
Hästar på grönbete runt hela vår tomt
Höst
Majbrasa
Vilken härlig bukett från den egna rabatten, ganska vild sådan
Vi har bott i huset året runt, vid -20 tar det ganska exakt ett dygn att värma upp huset.
Sover som bäst här
Julafton 2011
Köket 2012
Vårt sovrum en trappa upp
Vardagsrummet har plats för en övernattande familj
Köket har vi inte gjort något åt men många planer har vi hunnit skriva ner
Vardagsrum
Sommaren 2011, inget tak över trappan än
Så, först till kvarn :) 875.000 eller högstbjudande
Att göra EN sak som jag verkligen tycker om räcker för att rädda humöret resten av dagen!
Idag var det att få gå till världens goaste, mest rättvisa och minsta butik. Min butik!
Det är lika trevligt varje gång! Engagerade kunder som lyssnar, frågar och tycker till. Ingen vanlig butik det där, kan vara det ekologiska som engagerar, allt Fairtradecertifierat eller kanske de färgglada menskopparna i glasskåpet?!
Hur som haver är alla så positiva och det är svårt att inte må riktigt bra när man lämnar butiken!
En får mersmak :) hade gärna hängt i butiken mycket mer!
Med ett heltidsjobb på sidan av så får det räcka med ibland och nätbutiken såklart!
Nu laddas det med alla möjliga sorters onyttigheter i köket, snart dags för Mello med sällskap av man och 1,2..5 barn!
Trevlig helg - verkligen!!!
V.
Alla våra nya produkter har gjort succé: Pharmacopia,
Idag var ännu en dag som inte riktigt räckte till. Allt för många sådana nu tycker jag.
Antingen är det jag som vill för mycket eller så......det är jag som vill för mycket!
Är irriterad var och varannan kväll när tröttheten kryper på och morgondagen gör sig påmind, jag är ju inte fääääärdiiig! Tråkigt att känna så.
Något säger mig att en liten söt livskris knackar på dörren, va fasen - jag har inte tiiid.
Jag har fasiken inte ens scrapbookat på över två år nu, snacka om ont om tid!
Så hur gör man? Vad är svaret?
Hemmafru?
Tror inte det vore något för mig, man måste ju ha barnen hemma så mycket då, börja stryka kläderna och baka sitt eget surdegsbröd?!
Ska nog ändå satsa på att bli ekonomiskt oberoende istället, som jag alltid önskat!
Det skulle kunna vara en lösning på mina problem, jag skulle kunna köpa mer tid!
OCH därmed hinna både mysa, pyssla, baka, jobba, leka, umgås, kela, återvinna, äta, träna, resa, renovera, dansa och pausa.
Det bästa med mig är nog mina barn!
De är fantastiskt roliga, tokiga, påhittiga och goa!
Isac går nu omkring och säger saker som "Jösses", "Vi måste kasta skiten", "Hörrö", "Det är faktiskt jag som bestämmer här" m.m. m.m.
Oliver lever livet som en musikal och börjar varannan mening med "Hearts of fire" och rawlar ord som skeleeeeettt, när han inte hittar på egna låtar som ikväll - "Danny, jag saknar dig..."!??
Engla läser saker, bokstaverar saker och skriver saker. När vi borstade tänderna tyckte hon vi skulle säga allt som började på H, Engla rabblar: Honung, Hemlig, Hångla....Jonas skrattar till och retas som bara pappor kan. Hö,hö du vet väl inte vad hångla är. Näe, svarar Engla, vi tar bokstaven S istället. Engla tittar på Jonas och börjar : Stor, Svullen... Jag brister ut i skratt, Jonas tyckte det räckte med ordlekar.
Vi har börjat packa nu.
Ganska roligt när det blir så tydligt vem som är lik vem när det kommer till Spara eller Kasta.
Engla har en härlig, detaljerad, känslomässig förklaring till varför ALLT ska sparas. Även när det kommer till en ärvd, gammal byrå som hon ägt i två år får hon fram en tår och snyftar - det här är min bästa byrå som jag har haft sen jag föddes, den finaste jag nånsin haft.
Isac däremot vill kasta ALLT! Han kommer med sina bästa leksaker - här mamma, kasta den. Men Isac, vill du inte ha den? - äää, näe! Så vänder han på klacken och jag sparar leksaken!
Jonas har ikväll slängt två förvaringsmöbler, så nu har vi massa kläder på golvet, toppen!
Gissa om jag är livrädd för att gå till jobbet just nu......
Vissa har svårare än andra att släppa taget om saker, så är det bara.
Har supersvårt för att prioritera just nu.
Vad är det ens för komplicerat ord? Kan inte vara värt att prioritera.
Nej, det är lite mycket nu helt enkelt för att tala klarspråk, liiite mycket nu.
Det här med att bada barn och ge dem mat, sortera strumpor som vill vara för sig själva, jääävligt mycket nu.
Vad tror ni jag gör då?
Jo, jag slår mig ner i soffan och lägger upp lite filmsnuttar på YouTube - bra prioriterat!
Eller så bläddrar jag i några inredningsmagasin ( jodå, jag säger så ) lite nonchalant, åt fel håll.
Eller så plockar jag ögonbrynen alldeles för sällan så det tar trettiofem minuter per bryn.
Det är inte lätt att prioritera.
Jag tror jag sorterade eller rörde lite med ett finger i min ena neccessär härom kvällen, det kändes som en bra grej att läga tid på just då - viktigt på något sätt. Sen ligger jag och stirrar i taket, grubblandes över varför jag inte hinner träna eller dricka mer champagne.
Jag måste börja prioritera. DAGS ATT PRIORITERA, EFFEKTIVISERA, STERILISERA!
När jag var ett litet litet barn så minns jag att jag alltid valde det viktigaste först. Det som smakade bäst åt jag först, det som var roligast gjorde jag först, här och nu.
Så vad hände sen, hela den här jag-gör-allt-på-en-gång-så-blir-ingenting-gjort-dealen?
När blev jag vilsen, oorganiserad och sönderstressad?
Finner mig själv vid spisen, vevandes med ingredienser i någon sorts Per Morberg - style som att det vore jag?
Nä, lite ordning och reda skulle sitta fint. Lite shampoo och vaxning med för den delen...
En sådan dag.
Hasar mig ner från sängen, baklänges.
Ja, inte är jag vidare framtung, så jag var inte rädd att ramla framlänges, men mitt huvud vägde bly och hamnade liksom på efterkälken.
Febrig i musklerna, ont i magen, huvudvärk och halsont. Fy.
Det värsta när jag ligger på en temp över 35.6 är ändå ledvärken. Den smyger sig på och strax över temp 37 så har jag så pass ont att jag ser mig om efter rullstolen när jag vaknar.
Gammal?
Ung?
Jag vet ärligt talat inte längre.
När jag var i den åldern då alla t-shirts hade en sladdrig luva, då tyckte jag 35 var färdigt. Barn klart, karriär klart, hus klart.
När jag sen la hela min månadspeng på ett par stretchiga FilippaK-jeans, ja då var kraven ännu högre på 35-års-åldern. Allt skulle vara kristallklart!
Nu vet ju vi som närmar oss 40 att livet på riktigt sätter fart först efter 30....och det är ändå en hel del vi kan bocka av, en hel del som vi redan hunnit med.
Vi har hittat meningen med livet, G-punkten och baksmällan.
Vi kan sätta ihop IKEA-möbler utan beskrivning för att vi är så himla erfarna.
Vi har självdistans och något som kallas igenkännings-humor. Vi skrattar inte längre åt andra utan mer åt oss själva. Ekonomin - vi vet åtminstonde vad som är viktigare än ett par Levi´s 501:or och har börjat fundera över ett sparkonto till 50-årsfesten.
Fördomar. De låg som frosting på 30-års tårtan och fylls på med varje kalas.
Livet runt 35 närmar sig sakta men säkert just kristallklart!
Vi tror oss förstå livets mening men ifrågasätter den varje söndag.
Vi diskuterar saker, ventilerar saker, vädrar saker och planerar saker.
Vi har ångest så vi målar om några saker.
När vi ifrågasätter livets mening så köper vi bara något nytt eller skaffar en sladdis.
Kristallklart.
Detta är ingen vidare bild men den är på oss alla sex från vår Thaimout 2011.
Bland det bästa och mest kristallklara jag gjort!
Nu närmar vi oss ett nytt vägskäl. Vi säljer av och köper nytt, rensar och sorterar.
Men mitt i allt flyttande och packande så gnager fortfarande den stora frågan:
Det är spännande dagar just nu. Med en man som är sjukskriven vet man aldrig vad som förändrats när man kommer hem från jobbet. För mycket tid i kombination med ett stort behov av pengar har resulterat i att allt vi äger just nu är till salu!
Jag blir föga förvånad om han lägger ut mig också snart....
Vi få ta våra Zinkbalje-bad i Vaxholm i fortsättningen!
Det tuffa blir att sälja landet, vårt smultronställe.
Vi har ägt det i knappt två år men det var kärlek vid första ögonkastet!
Vi får boka in en helg med vin framför brasan, matlagning på vedspisen och en kvällspromenad runt ägorna!
Det vart en fantastisk lördag det här med plats för mys, jobb,bio, middag hos goda vänner och solsken!
Melodifestivalen har ju dragit igång igen, något som faktiskt skingrar tankarna lite!
Nu laddar vi för en vecka med besiktning, packning och planering!
Tror precis vi köpte ett hus! Jo, så kan det gå förstår ni, en fredag i februari!
Radhus nere mot Eriksö strand, nära till massa goda vänner och morfar såklart.
En besiktning väntar men annars rätt så klart kan man säga. Detta innebär en hel del förändringar såklart men vi är kvar i Vaxholm vilket känns jättebra! My hometown :)
Vi lämnar denna utsikt, världens bästa grannar, måsar och kvällsdopp i Norrhamnen
men vi skaffar nya måsar!
Den här veckan var lite som de flesta veckor - helt hysterisk!
Jag ser verkligen fram emot en helkväll i soffan med ett gäng barn och min goa man.
Började dagen med att kolla på hus, vi sa tjing-pax. Får se hur säljarna tolklar det...
Ikväll stog jag i mitt lilla Showroom.
Det droppade in glada ansikten, vi smuttade på bubbel och pratade lite strunt.
Jag har plockat upp alla nya krämer, tvålar och skrubbar, så nu är det fullt på hyllorna igen!
Ångrar inte en dag när jag tog beslutet att gå över till mer och mer ekologiskt, hudvårdsprodukterna är underbara allihop!
Sista januari idag - vilken skön känsla ( behöver inte utvecklas mer )!
Februari kommer fyllas med flyttkartonger och resor till återvinningsstationen!
25:e mars lämnar vi lägenheten - vare sig vi vill eller inte.
Stressad?
Måttligt!
Det blossar plötsligt upp. Grälet. Ibland är det över innan det hunnit bli infekterat, ibland är det infekterat redan innan det blossar upp.
Med ansvar, tidspress och svensk vinter blir den stora urladdningen svår att undvika och svår att stå emot. Likt en flodvåg sköljer den över oss när vi minst anar det, plötsligt är vi under ytan, tappar greppet helt och driver isär. Vi ser varandra trots mörkret, jag ser din mun forma ord men hör bara mina egna tankar. Jag tycker inte om mina egna tankar, de kväver mig. Tankarna tar slut, paniken som fyller bröstet lyfter oss upp till ytan igen. Allt är så väldigt tyst nu. Vi guppar omkring en bra bit ifrån varandra. Vem ska ta första simtaget? Orden är slut, de kvävdes under ytan och tur var väl det. Vad betyder de nu? Hur kan något så onödigt vara så oundvikligt och i slutändan kanske nödvändigt?
Vi ser på varann, det här är inte vi. Vilka har vi blivit och varför?
Sitter på sängkanten och gråter mina barn till sömns.
Hur hamnade vi här?
Vi som var så där speciellt kära, sällsynt nyförälskade, innerligt nära.
Vi hade mål, vi var lyckliga. När blev vi elaka?
Det är läskigt när man inte känner igen sina egna ord, de flyger ur en som förgiftat regn, svider och dränker allt i sin väg.
Det går inte att torka upp dessa pölar, det går inte att ångra de ord som sved. De bränner sig fast, lämnar märken som kan ta tid att läka eller inte läker alls.
Vi vet ju bättre, vi behöver varann, vi älskar, drömmer och gör så gott vi kan.
Vi har många år kvar, det blir nog inte lättare men kanske kan vi göra bättre val.
En monolog före en dialog. En tanke före ord. Ett hårt tag om den andres hand när nästa våg sköljer oss överbord.
För vi är ändå överens - Vi hatar gräl, de behövs ibland, vi överlever allt, vi hör ihop, vi är bättre tillsammans, gjorda för varann, det är vi - för alltid!
Kära nån! Jag måste komma igång med någon form av träning igen!
Hade det inte varit för mina aktiva ungdomsår så hade jag varken kunnat jaga mina barn eller hostat utan att kissa på mig. Jag tror verkligen att jag kan tacka min goda grundfysik för att jag fortfarande står upp när jag ställt mig upp! Jag tränar ALDRIG, om man inte räknar de gånger jag storstädar, hämtar på dagis eller kryper på alla fyra efter matrester. Att vara småbarnsförälder kan på många sätt jämnföras med träningsformer som Body Combat eller Boot Camp, skillnaden är att tyvärr pumpas inte Happy Hardcore ut i stora högtalare genom min vardag...vart är min pepp????
Precis som bilar genomgår besiktning och efter det får klartecken eller körförbud borde vi föräldrar tvingas till samma sak. En enkel genomgång av hälsa och själ för att se yttre och inre förmåga till att orka med barnen. Jag hade kanske klarat mig men med all säkerhet fått hem en lista på åtgärder, mer eller mindre akuta!
Min egna hälsocheck ser ut så här:
Humör - extremt svajigt
Tal - högre och gällare för varje barn
Vikt - låg men tillräcklig för att få behålla en putmage
Hörsel - Förvånadsvärt bra med tanke på alla barn
Vilopuls - lite för hög på grund av alla barn
Blodtryck - märkligt lågt med tanke på alla barn
Kondition - räcker till Coop Konsum
Spänst - ?vad är egentligen spänst?
Syn - för bra enligt mina barn
Slutsats : jag behöver verkligen röra på mig ensam, utan barn och bli starkare så jag orkar med att aldrig vara ensam utan barn.
Mål : sluta skylla allt på barnen och ta tag i min slappa kropp.
Jag bor ju så fantastiskt, i älskade Vaxholm, skärgårdens hufvudstad....
Born and raised, döpt, konfirmerad, gift. Femte generationen Vaxholmare sitter på kajen och blickar ut över fjärden. Ingen av oss kan segla men alla har vi ett speciellt förhållande till måsar och strömming! När vi förra veckan fick veta att vår lägenhet står inför ett stambyte inklusive totalrenovering av samtliga rum, ja då insåg vi ganska snabbt att den kommande hyran skulle bli alldeles för hög. Vi har ett beslut att fatta och det snabbt!
Argumenten som gör att vi vill stanna är närheten till allt och alla vi älskar, vattnet,
Englas alla vänner och den nära kontakten med deras föräldrar samt alla promenadavstånd.
Tillgängligheten!
När man som vi har fler än 2,4 barn så värdesätter man just vänner, närhet och tillgänglighet....och absolut promenadavstånd!
Tyvärr anser banken att en familj med fler än 2,4 barn inte har råd med hus, trots att vi skulle sänka månadskostnaden med flera tusen....
Om vi skiljer oss däremot - då kan man låtsas att man har häften så många barn och därmed få låna mer - toppen!
Vi letar lite till innan vi väljer det senare alternativet!
* tänk om någon hade informerat oss om att barnbidrag inte räknas som inkomst när du ska söka lån, vi skaffade ju typ barn bara pga flerbarnstillägget?!
funderade på om dessa...skor?....kunde vara något för mig med nageltrång
Det var en välbehövlig paus det där!
Yasuragi borde vara en återkommande händelse i mitt liv, lika självklar och frekvent som VAB och fiskpinnar!
Så fort mina söner gått från grottmänniskor till barn så ska jag skaffa min egna Zenträdgård
Maten jag åt under hela dygnet var helt köttfri, inte medvetet men i efterhand självklart. Jag älskar kött, inte av alla dess slag men det kan vara fantastiskt gott med en välgrillad köttbit! Efteråt däremot känner min kropp alltid av den måltiden och det kan bli en del otrevliga biverkningar. Kanske därför valet under min SPA-vistelse blev köttfritt, för att känna mig lite lättare eller renare (jag menar baddräkten lämnade INTET åt fantasin, varken köttmage eller luftbubblor)?!
Den här filmen kanske inte får mig att bli VEGAN och helt utesluta animalisk föda men den får mig definitivt att tänka om och göra medvetna val när det gäller mina inköp. Jag blir rörd av den. Den får mig att fundera över hur lite jag vet om det jag köper och hur mycket onödigt jag stoppar i mig. Hur lite jag bryr mig om hur och vartifrån och hur mycket jag litar på att min butik gör rätt val åt mig.
Kanske framförallt hur självupptagen jag är och hur lite jag bryr mig om konsekvenserna av mitt eget handlande.....
Det var dock en annan film som fick mig att lägga fram förslaget om EN köttdag istället för EN köttfri dag i veckan. Den filmen räckte att se en gång för mig men jag länkar gärna den åt er som vågar : länk-till-den-vidriga-sanningen
Love Peace and understanding och ett trevligt veckoslut på er!
Älskade lördag.
Eller älskade familj och vänner som gör min lördag älskvärd.
Det blev sovmorgon, kaffe serverat lagom till melodikrysset ( som jag har för avsikt att lyssna på inom ett år) och en onödigt lång varm dusch.
Nu väntar ett dygn med Glada Fyran, ett fantastiskt litet gäng om jag får säga det själv!
Vi blev fyra i 15-års åldern, glada har vi alltid varit.
Här har ni mina homies när det begav sig, långt före Yasuragi, barn och årgångsvin...
Nu måste jag hasa iväg i mina one-size-never-fit-me-tofflor och en baddräkt som definitivt skulle göra sig med en inbyggd bh!
Kom igen nu!
Upp med hakan. Tänk positivt. Ta dig i kragen. Det är ju freeedag!
Några mål inför helgen skulle kunna vara:
Gör EN grej bara för dig själv!
Tänk så lite som möjligt på de omaka strumporna!
Svara - JA, absolut! minst en gång per barn.
Ignorera alla tankar om nya projekt.
Leta efter ett hus!
Vi får tydligen välja om vi vill ha en egen kock vid bordet.....
Imorgon bär det av mot Yasuragi med *Glada Fyran, en present vi gav varandra för ett par år sedan -
ja, "bättre sent än aldrig"-mottot kommer på köpet när man blir förälder...
Det ska bli fantastiskt skönt att få avsluta flera meningar i rad och sen lite bad på det!
Trevlig helg / Veronique a little bit fantastique
* Glada fyran har hängt ihop sedan VodkaRussian var hetaste groggen på förfesten
Trött.
Solen skiner utanför fönstret, jag är ändå trött.
Småbarnsår.
Samtidigt som småbarnsår har vi allt-annat-du-kan-tänkas-vilja-göra-år.
Shit vad trött jag är.
Väntar på att någon ska göra mig pigg, liksom ringa på dörren och bjuda på världens starkaste kaffe.
Ser trött ut men ler.
Jag jobbar.
Trött-äter.
När barnen har somnat har jag ca trettio minuter på mig att äta något onyttigt.
För om jag äter något onyttigt en vardagskväll känner jag mig vuxen, som att jag bestämmer över mitt eget liv.
Vilket skämt.
Medveten om att jag är ett skämt, som trött-äter i ett desperat försök till att känna fullkomlighet, tar jag även en folköl före läggdags.
Hjälper lite, känns som att jag nu kramat ur lite till utav denna dag.
Somnar rastlös.
Om man nu kan uttrycka sig så när det kommer till bloggande?!
Under allt för lång tid har alla mina ord tillägnats mitt nya företag, det har varit superkul och jag kommer att fortsätta skriva som Fair Fashionista på alla möjliga ställen.
Min privata blogg har dock fattats mig - oerhört!
När så en utmaning föll ner i knät var det som självklart :)
#blogg100 - en utmaning för bloggare som önskar att de skrev igen ellr mer, ett inlägg varje dag i 100 dagar.
Kanske låter lätt? Tro mig, det är det inte!
Nu vet jag egentligen inte alls varför jag tror mig behöva ( ytterligare) en utmaning då jag (bokstavligen höll jag på att skriva) har häcken full???
Jag tror mig ha en diagnos......
Det fina med denna utmaning är att jag när som helst kan hoppa av, jag har dock aldrig ångrat ett enda inlägg så jag kommer antagligen att tacka mig själv hur som haver!
Fair Breeze Showroom
